När jag satt och läste
Dödsdansen av vår käraste August Strindberg skrev jag så här: "Nu ska jag fortsätta läsa
Dödsdansen, för säga vad man vill om Strindberg: En bra dramatiker var han!" Tyvärr visade det sig att just detta drama inte var något bra bevis på den saken. Det handlar som vanligt om äktenskapsgräl, i början finns en vasshet i replikerna, men jag får inget grepp om alltihop, det saknar sin vanliga slagkraft och känns nästan lika mystiskt som
Till Damaskus eller
Spöksonaten, fastän det borde röra sig på en mera vardaglig nivå. Det saknas helt enkelt konsekvens och jag blir minst sagt besviken. Jag vill få mer ångest än dimma i ett äktenskapsdrama signerat av August!
2 kommentarer:
Jag har inte läst Dödsdansen, ej heller något annat drama, faktiskt, men jag har sett pjäsen tre gånger de senaste åren. Alla tre uppsättningarna var mycket olika, och alla var mycket bra, mycket på grund av all energi och ilska som flödade. (Och på helt olika sätt!) Har du sett Dödsdansen på scen? Det är en av mina favoritpjäser. Ursäkta att jag spammar dig med länkar till mig själv, men så här har jag tyckt:
http://kulturdelen.blogspot.com/2007/05/strindbergs-ddsdansen-p-dramaten.html
http://kulturdelen.blogspot.com/2010/04/dodsdansen-pa-strindbergs-intima-teater.html
Intressanta länkar! Av flera anledningar. 1) Du lyckas fånga pjäsens väsen, tydligt, du som sett men inte läst. 2) Du avslöjar att det finns en andra del som jag inte tror ingick i det manus jag läste. Måste genast tas itu med!
Det vore väldigt intressant om du läste pjäsen. Att läsa dramer är faktiskt ofta väldigt givande, även om jag kan förstå att du vill se dem på scen.
Skicka en kommentar